det är lustigt vad saker och ting kan vända tvärt.just när man väntar och väntar o gläds åt ett nytt liv så mitt i allt så försvinner ett annat...samtidigt som man samlar pengar till barnvagnen sitter jag och hjälper min familj att planera min farfars begravning...vilket jag inte vill missa. det var en härlig dag, men jobbig. i tisdes kväll lämnade han denna värld för att lyfta mot skyn och slippa alla krämpor och mediciner. det är skönt för honom. som tur var var jag och hälsade på honom i måndes så jag fick träffa honom en sista gång. jag trodde jag hade förberett mig för det här i julas, då vi trodde han skulle ge upp, men hans krafter räckte längre och när jag fick reda på det i tisdeskväll tog det mig så hårt att det kändes som om jag kvävdes...han var min farfar..min älskade farfar. när mina vänner pinades att hälsa på sin farmor o farfar hade jag inget emot det alls...jag trivs där. jag kunde slappna av i hans närhet. han var så lugn och jordnära. så givmild och kärleksfull. han var min farfar och jag kommer sakna honom för alltid! vi har gjort så mycket tillsammans... minnen som alltid kommer finnas kvar, som aldrig kommer försvinna. Hata cancer, hata cancer, hata cancer, hata cancer, hata cancer......Livet har sin gång, det vet jag, men varför han, o varför nu?? Begravning den 14 mars. Suck....Börje Hansson - älskad - saknad